blåst av en norrlänning på skansen...

anonym bandit, fotograferad i smyg av wallraffande UT.

Med risk för att bli lynchad av söders lappar så kommer jag här presentera en teori som jag faktiskt fått visst stöd i. Och det är den om vissa (många) norrlänningars skrupelfria girighet.

Så fort man kommer i kontakt med norrländsk mat (vilket enligt dem själva är allt som är "vilt", gärna kallat "wild") så kostar det skjortan.

Långfredagen tillbringades i goda vänners lag på skansen. Vi hamnade såklart på mattorget och skulle skaffa något att äta. Norrlänningarnas plejs lurade mig med skönskrivna ord om renskav och rådjurskött. Jag föll för en tunnbrödsrulle fylld med renskav, älgdito och rådjurskött. Låter väl hur bra som helst. Kön var lång, svettig och långsam. När jag kom fram så såg jag att de hade gjort exempelportioner som man kunde se för att veta vad man skulle beställa. Praktiskt att peka på för turister också. När jag väl stod där så tvekade jag, men pallade inte gå ur kön. Det såg nämligen jävligt snålt ut. Mest som en rulle full med potatis och toppad med lite köttskrap och majonäs.

Men den såg i alla fall stor ut. Ändå blev jag inte ett skit förvånad när det jag fick i handen var c:a en tredjedel så stort som exemplet. Jag suckade djupt och lommade iväg. Eftersom jag inte äter potatis (den var ämnad åt Ivar) så var min måltid slut på ungefär en sekund. Och det smakade skit. EN tugga kött. 70 spänn. A satisfying meal eller nåt liknande stod skrivet på turistmenyn. Jag ville bara be alla turister om ursäkt å det svenska kökets vägnar. Fy fan.

Strax efter att skojaren på bilden rippat mig på sjuttio surt, av försäkringskassan förvärvade riksdaler, och jag spydde min galla och delade med mig av mina teorier över detta så sa en klok man till mig: Ja, de tycker det är så jävla exotiskt.

Touché.

Ett annat exempel var den jävla "slowfood-vagnen" som stod på slussen tidigare. Trots att köerna ringlade långa till den prisvärda strömmingen mittemot så fattade aldrig snusmumrikarna vad de gjorde för fel -  ingen nämligen handlade av dem. Men jag kan avslöja det. En näve vattnig renskav eller suovas med lika vattnig potatismos kostade samma pengar som en finlunch på gondolens bakficka. bortsett från att dryck och bröd ingick i bakfickans lurre. I "slowfood-vagnen" kunde man köpa en tetra "JOKK tranbär" (än en gång försöker man slå mynt av det exotiska och vilda norrland, där nämnda bär dessutom är ovanligt) dvs tranbärssaft med 8% tranbär. för dyra pengar. Och maten på en papperstallrik. Testa och ät något som är riktigt vattnigt på en papperstallrik. Det suger.

Den enda gång i modern tid som traditionell norrländsk mat smakat vettigt så fick jag den serverad av en engelsman. Vart är Sverige på väg?

Om de inte försöker råna mig så gnäller de över att det bor vargar och björnar i skogen.

Och om man som stockholmare skojjar om det så får man höra att man inte vet hur läskigt det är med "gråben" runt knuten. Jag kan LOVA, jag skulle gärna byta ut varenda pitbull som stryker omkring med tvivelaktiga hussar och mattar på söder mot en hel vargflock, any day.

Men även om de oftast är lite självgoda och giriga (vissa) så är de nästan utan undantag mycket trevliga (norrlänningarna alltså, inte Pitbullhundarna).  Att bli blåst av någon med ett vindpinat leende är bättre än att bli blåst av en sur taxichaffis.

Jag borde söka hjälp som blir såhär upprörd av en tunnbrödsrulle...

ingen musik idag...