Maten, den förbannade maten.

Jag hade hoppats att mitt första riktiga inlägg om min idylliska tillvaro med min son skulle handla om att han och jag var ute i vårsolen och njöt av värme och korta kjolar. Men icke.

Denna, min första riktiga pappalediga dag har bara handlat om mat.

Ok att barn ändrar sig och inte gillar en sak ena dagen och sen tycker tvärtom. Men att ändra sig över sekunden? Två skedar är gott men sen smakar det gubbkräks? Skall killen bli någon sorts börsmäklare? Eller jobba på DNPåstan?

Fint, dissa pappas ekologiska, med kärlek rullade köttbulle och stoppa sen ett plåster du grävt fram under badkaret i munnen. Jag blir inte sårad om du har ketchup på det.

Eländet började imorse med att vi hade bytt grötsort. Det skulle vi aldrig ha gjort. Så jag skapade en makalöst (om jag får säga det själv) god gröt på havregryn, solroskärnor, lite grädde och äppelmos som jag mixade till en slät, klibbig smet. Men nej. Ilfärd till 7-11 och köpa youghurt. Kanske kunde smaka? Fan heller.

bilderna kommer från ett tidigare, relativt smärtfritt tillfälle. 

 

NP: Nasum - Wrath

15 minutes countdown...

Jag till Höger.

Idag jobbade jag mina sista 4 timmar. Mars har varit på halvfart, för Ivars skull. Och För Ivars Mammas skull. Mycket tid och energi lades idag på att göra backup på allt som skall räddas undan IT-vargarna på kontoret. Jag lämnade kontoret med en högblank, svart pocketdrive i innerfickan, fortfarande varm. Fulladdad med allt "viktigt" som jag inbillar mig att jag skall hinna förkovra mig i under det kommande halvåret. Jag kände mig nästan som Tompa Cruise i Mission Impossible när jag med raska steg lämnade kontoret sent på kvällen.

Här kom också den första motgången. Den f€%&#"#€e hårddisken funkade inte fullt ut när jag väl kom hem. (Tom Cruise har alltid kompatibla diskar..) Så jag får återvända till kontoret med svansen mellan benen...30gb dödsmetall och geniala grafiska uppslag riskerar att raderas om jag inte agerar.

Imorgon skall jag akta mig för att falla i för många klyschor på en gång. 

Redan under mjukstarten har jag vid flertalet tillfällen dragit barnvagn med lattemugg i handen vilket jag svurit dyrt och heligt att aldrig göra. Jag har enligt vissa en tendens att vara en smula kategorisk i mina uttalanden.  Jag kommer garanterat få äta upp en hel del jag vräkt ut mig de kommande sex månaderna... Som det varit under de första elva månaderna som pappa så är det minst en sak om dagen som framkallar en eller annan skamsköljning. 

Alla gånger jag sett föräldrar mata sina barn med allt möjligt skräp och tänkt; "Jävla white trashmorsor/farsor, kan de inte ge ungen rikigt mat?!!" 

Nu vet jag att jag skulle mata min son med dammråttor med ketchup, bara han åt och var nöjd.  

Men en sak lovar jag er, inte en enda kaffe kommer jag dricka på Dello Sport. Inte nu, inte om sex månader, inte om sex år. Deras iofs bizarrt goda mackor är lättare att undvika nu eftersom jag insett att mjölet är min fiende. Och det känns bra nu när det plötsligt är så hippt med bröd. 

Jag lovar även att jag skall gå ur det här smalare, snyggare, starkare och kanske lite ödmjuk. 

Och som bättre fotograf.

enough.

På återseende.

NP: Satyricon, Den siste. (videon är väääldigt black metal)