The Sartorialist

the sartorialist är väl ändå modebloggarnas fader. Jag är inte mest insatt i ämnet direkt, men jag uppskattar verkligen den bloggen. Mycket bilder, fina bilder. Och, känns det som, människor som verkligen är snygga individer. När ovan nämnde bloggare var i STHLM och plåtade människor så häpnade man över hur pass coola individer han hittade. Annars är ju svenskar ofta sjukt snyggt men väldigt lika klädda, i ett internationellt perspektiv. Modefeber och andra har ju kopierat hans grej och springer runt på stan och tar bilder på modefreaks. Så varför ska inte jag göra desamma? Men jag tänkte göra det lite svårare för mig. Helt enkelt en "on-the-Street-mode" med min bloggs motto.

• pappaledig, med barnvagn
• Dödsmetall

Det måste vara alltså en välklädd pappa (eventuellt en mamma, för rättvisans skull) och det måste finnas en barnvagn och det måste finnas Dödsmetall. Detta är nog svårt att göra med dagliga uppdateringar, men jag lovar att inte fega ut när jag får chansen. Först ut är detta par som jag sprang på i veckan. Missade tyvärr namnet på snubben. 

klicka för att förstora.

Alltså, extrem musik har ju alltid handlat om att ge fingret till alla dem som inget förstår. Oavsett om det är Synth, Metal, Punk eller Hip Hop. Och själv har jag sprungit runt med en del lik på tröjorna. Den grövsta tröjan jag någonsin haft föreställde en get som våldtog en blond kvinna så blodet rann. Det var ett icke licensierat Black Sabbath-tryck. Men jag kan ärligt säga att jag inte förstod trycket föreställde. Jag var nämligen typ 8 år gammal och min bror hade hjälpt mig att fixa trycket på ett suspekt ställe i stan där man tog med en egen tröja och fick ett utvalt tryck på den för en billig penning. Jag ville bara ha något med blod på. 

Jag minns att vi skulle på en släktträff och att mor krävde att jag skulle ha vit skjorta och inte nån jäkla hårdrockströja. Men jag var slugare och drog bara tröjan över skjortan och mor skämdes ögonen ur sig då min fyraårige kusin noterade "flickan fina hår" på min tröja. Tröjan försvann strax efter det. Troligen kastade min mor den. Efter det, lite senare i livet har jag föredragit de mer klassiskt minimalistiska tröjorna med vitt logo-tryck på svart botten, även om jag vid en snabb tillbakablick haft totalt 5 tröjor med lik på. Men nu har jag nog inte riktigt ballar att ha för mycket splatter på mig helt enkelt. Jag tycker inte det är så jättesnyggt heller. Men löper man linan ut som den här killen skall man ha cred. Han har nästan fotografiskt tryck på en naken kvinna som tänker antasta ett lik. Och en kepa med Cannibal Corpse´s inte så lite stötande butchered at birth-tryck. Just såna motiv är ju typ hundra gånger mer provocerande om man drar vagn med dem. Snubben var dock lika trevlig som alla metallare brukar vara.

Även Cannibal Corpse lär var hysteriskt trevliga typer. Deras trummis skrev nyligen en krönika i Terrorizer Mag om sin kärlek till sin familj och naturen. Och det är nästan så man blir paff när man läser deras texter. Image som sagt. Gillar deras tidiga material. Urdöds.

Långholmen

Vadå, sitter ni och jobbar på dagarna? Såhär har jag det. 

Långholmens närhet var en stor anledning till att vi flyttade till vår lägenhet. Det är ungefär tre minuters promenad för mig och Ivar så är man där. Det kryllar av fina ställen; brofiket, Bellmanmuseét, gamla fängelset, kolonilotterna och massa gläntor att chilla i. Sen finns den där grusgropen där blommor och bin haft sina technofester.  

Ett ställe som bjuder på allt annat än kvalitet i mat eller varierad meny är Mors stuga & annex. (förstår inte riktigt namnet) Det drivs av en extremt  oinspirerad man som serverar ljummet automatkaffe och torra delicatobollar. 

Den Stora underhållningen står hans menyer för. Det är ju kanske lite lågt att sparka på folk som inte kan svenska, men när man skall vara lite turistvänlig och skriva på engelska så kan jag inte hålla mig. 

Wtf? Chicken grilled on a spit? Three balls of ice cream? Säger man verkligen BALLS om glass på engelska? sausage with bred?  Tunnyfish salad? 

Here you are? nice sea view? Lustigt att skriva det när man är på plats. Om man roterar 180 grader så ser man detta (nedan) , och visst är det fint. Men jag vill även slå ett slag för den ömsinta skyltdesignen med silvertejp och blekta bläckstråleutskrifter. 

Det sjuka är att jag inte vet om Grilled Chicken On Spit är gott, men jag kommer inte testa heller, inte när det presenterat som det är, och kaffet smakar rävpiss.

Eller jo, fan,  nu när jag tänker på det så kanske jag borde ge det en chans, bara för att. Jo, så får det bli.  Återkommer. 

När man ändå är på humör så slänger vi in en av Jonas Åkerlunds första (kanske den absolut första) musikvideos. Och även ni som i normala fall ignorerar musikklippen kan lugnt klicka. (det är inte så hårt)  Men det är stor underhållning. Det är faktiskt bra utan ljud också.

ps bra nyheter

Tack Amin!

Den här killen och hans kollega roade sig idag i totalt 15 minuter med att "öppna upp" mitt tandkött, ta bort lite käkben, borra lite,  och sen klyva min jävla visdomstand så den gick att ta bort. (och sen sy ihop rasket). 

Tre papp kostade det. Det gör att timtaxan hamnar på c:a 12.000:- om det inte är per påbörjad halvtimme förståss. Jag har ingen aning. Men någon vidare logik kan jag inte se. Sist var jag hos tandläkaren i 35 minuter och det kostade inte ens en tusing. Det enda jag vet är att jag inte resonerar som hos massören vad gäller arbete/tid idag. Men han var grym. Maken till proffs har jag aldrig stött på. Är ni sugna på lite vardagsedge så fixa en tid hos honom. Ni kommer inte bli besvikna. 

Och hur förbereder man sig bäst inför detta? Jag menar, efteråt får man inte äta eller dricka på 3 timmar. Och eftersom Ivar tar sin lilla tid var jag tvungen att äta klockan 10.00 och sen inte äta alls innan c:a 17.00. Jo, man äter 4 ägg, tre hela bratwurstar, ett halvt paket bacon. Och lite gurka. Till detta; Dijonaisse, BBQ-sås och tigersås. Gissa om man står sig på en frullen, nu är klockan snart halv sex när jag skriver detta och jag är inte i närheten av hungrig. Och om jag slår ut all den maten på en heldag så är det egentligen ganska lite.  Se där vilken nytta det gör att skippa kolhydraterna mer eller mindre totalt. 

Nu ligger jag på soffan och knaprar citodon och kan konstatera att den sabla bedövningen krupit upp i ögat (!)...i övrigt ruskigt skön på citodonet...närmaste dagarna kommer det kanske bli lite mer ambienta musikinslag faktiskt...

musikvalet idag har dock aldrig varit enklare. 

Ps. Hörde det sista gången han spelade det. I solnahallen på 86. Det ni.

OffTopic - retroporr.

Med lurarna pluggade i denna lyssnade jag på Among The Living (google it, idiot) och It takes a nation of millions to hold us back, innan den släppts (!) Bara den lilla detaljen borde gjort mig till en tio gånger coolare människa. 

Den kostade 1300:- 1987. En skön iPod Nano kostar samma idag. Kan inte förstå hur jag lyckades tjata till mig en sån. Kanske veknade min far när han fick hålla den i handen och kände finishen. Jag ville ha en freestyle så gärna att jag ibland gick runt hemma med lurar och sladden i fickan och speglade mig så jag skulle se hur jag såg ut med en egen freestyle när jag gick på bussen. På den tiden levererade jag alltid en tecknad önskelista och överst var den gula, vattentäta. Men min familj toppade det och jag fick top-of-the-line-modellen.

Apple i all ära. Men såhär snygga saker tillverkas helt enkelt inte längre. Dessutom har inte iPoden autoreverse. Bara repeat och det är inte ens hälften så sexigt.

Tyvärr kan jag här igen konstatera att Blogspot minst sagt är osjysst mot mina bilder.

Men ni hajjar grejen ändå.

hittade inget bra klipp med Public Enemys egen version.



Den här får duga. En av världens 10 bästa hip hop-låtar. Lätt. Men liveframträdanden har alltid varit Hip-Hop:ens akilleshäl.Det låter nästan alltid skit.

Bandypappa?

Jag är ganska hatisk av mig. Jag mår bra av det. 

Jag hatar kvällspressen, Jag hatar dåligt kaffe, Jag hatar P3 som just förstörde ytterligare en morgon innan jag hann stänga av, Jag hatar MTV, Jag hatar Manu Chao (fortfarande), Jag hatar Microsoft. Och många andra saker.

Sen finns det tusen jag saker jag stör mig enormt mycket på. Och bland det värsta jag vet är innebandy. Fy Fan så segt. Det skulle kunna bottna i min totala avsaknad av bollsinne. Men för mig har alltid innebandy varit idrottens svar på flintastek. Självklart finns det undantag. Men nästan alla jag stött på som i vuxen ålder spelar plasthockey känns som klippta och skurna från antingen Knutby eller amerikanska södern. Sen finns det ju såklart ett och annat undantag. Låt innebandyn stanna på fritidsgårdarna. 

Det är alltså med fasa jag ser att Ivar är en hängiven bandyspelare redan innan han kan gå. Men jag hade själv en kort romans med innebandy (som av barn ju alltid spelas ute, sympatiskt nog) som liten. Hoppas Ivar snabbt kommer på bättre tankar. Hur skall han hinna lära sig slåss om han lägger energi på att jaga en lite perforerad boll med en osmaklig plastklubba?

Idrott bör vara stilig, ha stiliga utövare och omgärdas av en behaglig estetik. Exempel på det: Boxning, cykel, Tennis, traditionell kampsport, F1, Kricket, Rugby, Speedway och bågskytte.

exempel på motsatsen är: Innebandy, Hockey, Orientering, Golf (utom i skotland) etc etc etc...

Ivar ville vara med 10 (!) åringarna och spela. Tesa (på bänken) var tillsynes lika förtvivlad som jag, bandyhatare som hon är, även hon.

apropå flintastek

Dagens citat: - Det är en fabrik vi har. Du ska inte tro att jag har 1700 suggor här ute för att de är söta djur som jag ska klia bakom örat. Jag har dem för att jag ska tjäna pengar på dem. Torben Paulsen till Ekot.

Läs artikeln och köp bara ekologiskt.

Jag hatar Dansk djurhållning. Men om de prompt skall spöa sina boskap kan de väl göra det med svenska bandyklubbor?

Vad Ion Dissonance hatar är jag osäker på. Men de gillar garanterat Meshuggah även de. De har dock den goda smaken att skrika högre och inte vara lika pretentiösa. 

licens att skruva

Ivar chillar i vardagsrummet medan mamma sover

Helgen har varit minst sagt intensiv. Jag har imponerats av ett antal roliga saker. En är att IKEAs möbler numera levereras med alla skruvar i kartongen.  En annan är att möblerna dessutom blir stabila när man skruvat ihop dem. Sjukt att vara så gammal att man känner igen "gamla" och "nya" IKEA-möbler. Sen hade jag glömt hur skönt det är att utsätta sig för två dygns konstant kroppsarbete. Och hur gott det är med en bärs efter sådant jobb.

Eftersom jag retade mig Axen Olin i en texta nedan så straffade SvD mig idag söndag med en extremt sopig intervju med henne. (vad är det för journalist de grävt fram?)  Det betyder tydligen otur att skriva om politik. Skall sluta med det. 

Apropå det så är det ju EU-val nu snart. Enligt DN:s test så är det ju KD som gäller för mig. Enligt SvDs lathund så tycker alla typ samma sak. (utom FP som vill ha en överstatlig EU-polis, och det låter ju superliberalt). Eftersom jag är en nej-sägare per automatik så kanske rösten faller på "nej-till-allt"-alternativet. Då är man safe.

Av någon anledning är Gojiras musik världens bästa att göra saker till. Alltså, jag städar alltid till Gojira nuförtiden, tränar till Gojira och skruvar IKEA-möbler till Gojira.  Det beror nog på att det är så äckligt tight och cleant. Det är liksom inte störande på det sätt som Nasum faktiskt kan vara när man skall koncentrera sig på något. Och trots att de är ap-tekniska så har de ett extremt skönt driv. Det hörs lång väg att de lyssnat ihjäl sig på Atheist och Meshuggah men de är 1000 ggr bättre. Deras politiska korrekthet har jag av någon konstig anledning stört mig på, just för att de spelar teknisk metal. Det blir lite FÖR mycket bror duktig liksom. Dessutom har de ett jävla träd på omslaget till en av sina plattor. Men jag får ge mig. De är sinnesjukt bra. Och deras trummis - vilken snubbe. 

Myspace

ps, när jag googlade efter Atheist (bandet) så sprang jag på den här gamla guldgruvan. Stora garv från amerikansk amatörshow med massa loco´s som ringer in och förnedrar sig själva...

Mer

WTF 2!

Före.

Efter.

WTF?!?

Ilska

LÄS detta...

och detta...

För er som inte orkar klicka på länkarna; Alliansen vill "avyttra" barnens Ö för att... ja, det fattar jag inte exakt. Eller jag fattar, men förstår inte.

Förra året diskuterades kollo i samband med färre ansökningar och då sa Kristina Axén-Olin (M) till ABC att "Barnen kan ju åka på ridläger istället" och att "...det finns så mycket att göra på somrarna." Jamen såbra! Ridläger för 50:- om dagen, var hittar vi det? Och räcker det till hur många sa du? Herregud. Folkvalda politiker? Hon måste ha varit packad när hon sa det. 

Det är så man blir galen. Själv har jag jobbat på Kollo tre (eller var det fyra?) somrar och aldrig har jag upplevt bättre spenderad tid, arbetskraft och skattepengar. Jag skyltar ogärna med min politiska läggning i alltför breda sammanhang (som här) även om de som känner mig vet. Men SKIT samma. (iofs lär ju inte ens den mest kallblodige allianssympatisör tycka detta låter vettigt, men man vet aldrig) Anledningarna till att hata förslaget och dess upphovsmän finns det som sagt andra som kan formulera bättre än jag. Dessutom kan varje sund människa räkna ut det själv.

Men för att förstå varför man skall satsa stort på allt som rör barns väl och ve måste man kunna tänka både abstrakt och långsiktigt. Något som tydligen inte alliansen är kapabla till. 

Enda fördelen med "nya" Moderaterna och deras lakejer är att de triggar ett extremt raseri som bara kan botas på två sätt

• 1. Handgripligheter
• 2. Grindcore

Men eftersom jag är småbarnsfar och "familjeförsörjare" så är alternativ 2 det jag väljer. Och detta mitt lilla blogginlägg såklart. Det kanske kan räknas som handgriplighet i det lilla.

eller så skriver nu under här.  <-Namninsamling

Således, nedan kan ni avreagera er (genom att lyssna på arga människor som har förmågan  att vara solidariska intakt. Först ut är Decapitateds cover på en av Napalms milstolpar med passande titel för dagen.  En riktigt svag cover faktiskt, men tar med den i alla fall. Aborteds är 10 ggr bättre. 

God Morgon.

Om c:a 8 timmar kommer Ivar stå såhär, med sin pyjamas som en liten mantel, göra brum-brum-ljud och fara omkring i lägenheten medan jag räknar ner tills han skall somna om. Det är ganska mysigt. 

Hade en liten musikupplevelse idag minsann. (jag deltog nämligen på ett spinningpass med 90-talsmusik) Instruktören imponerade genom att ha grävt fram massa fet dansmusik av vilken jag knappt kände igen hälften. 

Följande slog mig: Man brukar ju dissa 90-talets mode. Dvs tjejer med Peak-skjortor ovanpå polotröjor nerstoppade i ett par 501:or. Killar med farfarströjor och "pilotjackor"...och sen kom grungen. Men musikmässigt så hände ju följande under 90 talet:

• Dödsmetallen (jo, den började sent 80-tal men blommade upp 90-91)
• DrumnBass, som jag veg mitt liv åt 95-00. (då den lustigt nog verkade drabbas av Y2K-buggen.
• Grunge, vilken resa. Det var ju bara så sjukt kul tider. 
• indiepopen blomstrade ju som bekant även den. Jag sket mest i just den. 
• 2 step (kortvarigt men jäkligt nice så länge det varade)

Hur 70- och 80-talet såg ut och lät vet ni såklart. Men min poäng är, VAD FAN har hänt under 00-talet? Det är bara ett år kvar och om man dissar 90-talet som det modelösa decenniet så kommer ju 00-talet (hur man nu kommer uttala det) bli ihågkommet för att folk klädde sig som 80-talet och lyssnade på gammal skit i nya kostymer. Fyfan så trist. Nån kanske hävdar att det är återtåget för singer/songwriter eller att vi kommer minnas alla MySpace-muppar.  Och Mike Skinner och Grime. Nåja, det var en fet grej då (jäkligt fet faktiskt, kolla Grimeklippet).  Men kom inte dragande och räkna upp massa Interpol, Burial eller The Hives eller så. Det må vara bra, men det låter inte nytt. Det lustiga är att när jag tänker tillbaka så har jag, bortsett indiepopen, alltid hakat på de nya musiktrenderna. Hip Hop:en ( den tidiga) kommer alltid ligga mig varmt och hjärtat.  Men under 00-talet har jag antingen lyssnat på rotten sound eller Anna Ternheim. Men det kan ju vara en åldersgrej, att man börjar regregera efter 30 år och jaga gamla Lobotomy-demos på nätet. 

Men så är det ju. Det blir svårare och svårare för människor att skapa nya musikaliska utryck. Frågan är vad Ivar kommer få uppleva för välljudande revolutioner när han blir tonnis. Det skall bli spännande att se, jag är dock pessimistiskt förväntansfull. Har svårt att tro att jag kommer kalla det oväsen, oavsett hur det låter. Det finns dock en grej han garanterat kommer slippa, nämligen Manu Chaos storhetstid. Lycklige lycklige Ivar.

(klickar ni på länken får ni höra världhistoriens sämsta, tjatigaste och mest idiotiska spår. Det får Michael B Tretows evighetsmaskin att framstå som ett mästerverk)

SÅ, åter till musiken som står sig. Önskespår idag. 

Hmm, blir nog tvungen att slänga in en riktigt grym 90-tals video också eftersom jag tycker allt var bättre förr.

Den låter fortfarande futuristisk. Gåshud. 90-talet gick för sakta helt enkelt.

Känner nästan lukten av gamla fimpar och ölstänkta dansgolv sena nätter när jag hör det.

Hårt inlägg för Johnny och alla andra (?) som saknade musiken i föregående inlägg.

F.ö är dagens efterkloka tips: Låt barnet äta lax och potatisgegga med händerna först, bada efteråt. Inte tvärtom. 

Helgen...

Helgen tillbringades i Hornstull, på släktträff samt på IKEA. Ivar uppskattade de olika aktiviteterna i nämnd ordning. 

På lördagen var det loppis i Högalidskyrkans regi och vi kröp till korset och köpte en begagnad skötväska  (så dags...) som går att hänga på vagnen utan att fastna, åka iväg och vara i vägen. Ovilligt inser jag att även babyprylarna ibland inte bara är bullshit utan även fyller sitt syfte. Livet känns nämligen redan lite enklare. Dessutom rymmer den min kamera. (kan inte fatta att jag för andra gången på en vecka rapporterar om en väska jag köpt...)

Efter Loppis chillade vi i solen vid Bellmanmmuseet på Långholmen.

 Ivar klättrar rätt mycket nu...

Riktigt nöjd i solstolen..

som sagt.

 Riktigt fin bild. Plåtad av Mamma.

Gunga i kyrkparken.

Mer klättra, denna gång i leksaks-skottkärra.

Stort antiklimax dock...

Okänd soldiggare förevigad i grönskan av paparazziviktor

Undertecknad och Ivar på kyrktrappan. 

 Såhär kul bilder tar man när man sitter på IKEA´s parkering och väntar på att Ivar skall sova klart så man får gå in och njuta en söndagseftermiddag med billig korv, värmeljus och icke uträttade ärenden.

Fel låt vann...

tupplur, konstfack och lite kamerajuck.

Idag sov Ivar och jag bort hela förmiddagen. Sen åkte vi till konstfacks examensutställning för att pappa Viktor skulle kolla vad det är för buzz  om den därna tossan Anna Odell egentligen. Jag hade inte direkt högt ställda förväntningar men eftersom media sällan förmedlar dylika saker vidare nyanserat så tänkte jag försöka se det hela förutsättningslöst, som man säger.

Låt mig säga såhär. Anna Odell har gjort något intressant. Jag tycker det är förkastligt och onödigt, jag har inte alls förstått vad hon faktiskt försöker säga. Men det intresserar mig. Mest för att jag gillar att irritera och förarga mig över saker kanske. Men till skillnad från 99% av resten som ställdes ut så var i alla fall hennes lilla charad på Liljeholmsbron intressant. 

Jag trodde jag skulle bli arg på Annas videos. Men jag blev arg på resten av de stolta utställarna som höll så extremt låg klass, både gällande ideer och genomförande. I vanlig ordning så klarade bara textil och glas av att göra vad de borde, dvs textil och glas. Sen var några enstaka målningar fina. Men överlag: isch usch äsch.

Nu när jag ändå gör ett avsteg från mitt vanliga blajjande och faktiskt skriver om något jag bryr mig om så kan jag tillägga att jag fakiskt jobbade totalt 2.5 år på låsta psykiatriska avdelningar innan och under mina studier och vid flera (oräkneliga) tillfällen lade patienter i bälte. Så jag har faktiskt varit försiktigt men genuint intresserad av vad Anna Odell haft att säga i den här debatten som hon säger sig vilja få igång. Men det enda det kommit att handla om är henne själv och konstfacks eventuella censurfasoner. Även när hon skriver på Newsmill så sjabblar hon bort sig om någon sorts immunitet som hon verkar tycka är rimlig för konstnärer (hon är väl student, än så länge?). Nej Anna. Skriv en insändare, var konkret. Eller fixa ett vikariat på en psykavdelning och testa att vara den med nyckelknippan så skall du kanske förstå att det inte är så svartvitt som du vill få det att vara.  

Nåja. Jag såg henne skymta förbi där men missade chansen att plåta henne. Lägger in en bild på kvällens modell istället. Jag har ju varit på studio/blixt-kurs ikväll. Så nu har jag lite nya grejer på önskelistan. 

Ivar är f.ö väldigt utställningsvan nu. Han har sett en hel del nu och är alltid cool och intresserad. Han verkar liksom förstå att det lite speciellt. Moderna Museets fasta utställningar gillar han verkligen. Anna Odells mörka videorum skrämde honom dock. 

Med dagens tema är det ju inte så svårt att välja spår direkt. Och jäklars vilken video. Sådär skulle man vilja minnas Ozzy. Det är så bra så man vill börja grina. 

PS...

Ikväll tyckte jag faktiskt Ukraina var bäst. Och tro mig, det är sen ren slump att även min favorit även i kväll uppträde extremt "oklädd".

dagarna med Ivar. och eurovision...

Enda sen jag startade denna min lilla bildblogg så har jag haft i åtanke olika tema-inlägg jag skall göra. Ett av den är "En dag med Ivar" där jag tänkt att fotografera alla dagens moment och lägga en ära i att försöka göra några intressanta bilder av det. En annan idé är att fota var trettionde minut eller liknande. Jag har ju 5 månader på mig så det kommer, tids nog. 

Idag blir det en sorts mix. För andra dagen på hela ledigheten hade jag nämligen inte kamerajäveln med mig idag. Det var lite skönt faktiskt. Och det är ju tecken på att den MÅSTE med framledes. Men detta är de senaste två dagarnas bilder. 

Imorgon skall jag gå en kvällskurs i ljussättning och lära mig lite om studioblixtar. Skall bli spännande. 

(klicka på bilderna godammit, de funkar inte i 400 pixlars bredd.) 

Åka hiss. Lika kul varje morgon. Lika hatat varje kväll vid hemkomst.

Igår lunchade vi hos farfar. Grymma körsbärsblom på St Essingen.

Maniac, skulle lätta upp ena ögat lite, men det blev lite väl mycket, han se ut som zombie, orkar inte göra om det nu.

Han har blivit så sjukt stor. När han kör den här stilen finns inte ett spår av pappas lilla bebis.

Det är ett manipulativt, målmedvetet och samvetslöst barn jag har fått på halsen

Idag avslutades dagen med en Dragon House orgie. Här förevigad med en härlig lånad 55mm makro som ägaren troligen inte kommer få tillbaka.

Och efter SiChuen-frossa så var det sagostund. För andra gången får ni njuta av en bild av undertecknad läsandes sagor för de små. Här ses Ivar med sin kusin, Eira. 

Den jävla eurovisionfebern är ju här med besked. Och eftersom nära hälften av de tävlande uppträder mer eller mindre nakna kunde jag inte låta bli att titta lite igår. Rumänien var min favorit musikaliskt, andorra var OK också. Ivars mamma gillade island så mycket att hon bönade och bad mig om att lägga upp deras bidrag här. So be it. En engångsföreteelse.

F.ö så finner jag inte ord för att beskriva mina känslor när jag såg Tjeckien, Bulgarien, Vitryssland och vissa andra.  Ärligt talat. Immortals senkläder är ju mindre uppseendeväckande. Fyfan så de såg ut. Allt som allt halvbra underhållning. 10 skitlåtar, 2 som lät ok. Och ganska mycket hud. Precis sådan tv som jag gillar när jag, som nu, sitter med min älskade mac i knät och kollar med ett halvt öga. 

Ses imorgon.

...och så min favorit. (inte för hennes look, jag lovar. Inte för texten heller, faktiskt)

Det värsta är att nu kommer jag nog se eländet hela vägen. 

Finns bara EN låt att spela i sammanhanget. Som sätter ord på det hela.

 MASS APPEAL MADNESS. Just det. Ett av Napalm Deaths tio bästa spår.

prylbög, jag?

om du är ointresserad av kameror kan du hoppa över det här inlägget...

Det är en ond (?) cirkel, man köper grejer, behöver en större väska, får plötsligt plats med lite mer i den nya väskan, köper en till grej...så rullar det på. Hursomhelst. För er som är inne på foto så kan jag inte nog rekommendera "The big cheese"-väskan från Crumpler. Den svalde allt på bilden utan större problem. Dessutom slukar den en 17" macbookpro också. Men det facket är perfekt till reflexskärmen (uppe till vänster) om man lämnar burken hemma. I normala fall har jag kanske inte heller två kamerahus med mig och då får man ju ner ännu mer gluggar/blixtar. Men nu plåtade jag ett bröllop i lördags och nojjan att stå där framför brudparet och bara: "jag vet inte vad som hänt, men kameran verkar paj" - Det får inte hända. Så jag lånade ett extra hus. Dessutom slipper man springa benen av sig när man har ett extra hus med teleobjektiv och ett vidvinkligt samtidigt.

Detta blev nästan ett litet shopping-inlägg. Min nya väska liksom. Ha ha. Nåja. Var glada att jag inte börjat med dagens outfit. 

ps. alla som undrat och tjatat varför man köper en 17" laptop så kan jag nu i efterhand avslöja varför. Jag och min systerson satt nämligen och flippade lite hårdrock på våra burkar och märkte att 15" har ungefär samma högtalarkapacitet som en mobiltelefon medan min 17" låter som en liten stereo. Att skärmen är större känns nästan sekundärt nu när jag hört skillnaden, även om det var skälet från början till att jag köpte den. 

Nu har jag landat lite efter helgen och deklarationer och allt. From imorgon skall bloggen ryckas upp ordentligt vad gäller bilder och innehåll. Tills dess får ni lyssna på Bathory - där ligger ni garanterat på efterkälken, det gör nämligen jag.

sportlov

Idag har Ivar varit underbar. Istället fick jag utstå den näst värsta tortyren under min hitintills sjyssta pappalediget. Att gå igenom en bunt med ratade arbetsprover till Beckmans skola (eller om det var konstfack) som jag gjorde nån gång under nittiotalets mitt. Det var fan så dåååligt att det gjorde ont i ögonen. Och av någon outgrundlig anledning så dök de nu upp hemma hos min far som får äran att slänga skiten. Ivar grät otröstligt när han senare skulle lägga sig. Det förstår jag med tanke på hur besviken han måste ha blivit på sin pappas formkänsla. Hoppas han kan förlåta mig.

Dagens musik blir än en gång en suktande blick till den kalla, frostiga vintertiden alla true dödsrockers saknar såhär års. Många gnäller över att man aldrig hör "vad de sjunger" i musiken jag lyssnar på, så idag blir det karaoke-anpassat o klart med textremsa och hela klabbet.  Några år på nacken nu, men jag håller det faktiskt som det bästa jag hört. 

Hell Y Hansen på gitarr och Fjällhammer på trummor, hur fett är inte det?

(för er som inte är itk så är "sportlov" en gliring till det finska black metal-bandet Vintersemestre) Checka deras Myspacesida.

charmig video, inte officiell.

Howdy

guns...

Idag sov Ivar middag mellan 09:50-12.35. Pappa fick alltså avblåsa sin kebablunch han hade sett fram emot. Sen bar det iväg på öppna förskolan. Sen parken och gunga lite, och sen hem. 

Jag köpte ett Hoya 77mm UV filter och ny fin kjol till mamma också. Avslutade med min nya klassiker. Gå ner till närbutiken, handla, noga kolla kvittot och växeln och sen gå därifrån utan att ta med varorna. 

Ivar har det inte så dumt i parken. Bilden är inte arrangerad. Faktiskt.

Har haft extremt skum huvudvärk idag. Tror det varit tryckande väder på något sätt. Orkar inte med nån skramlig musik, så jag slänger in Internets näst roligaste klipp istället. Håll till godo, ni kommer kolla på den minst 5 gånger på raken. Det är så genialt, innehåller så mycket detaljer och om jag fick se en "behind the scenes" på det här skulle min dag vara gjord.

Nu blir det reklamfilm!

vår i luften..

Igår var som sagt en riktigt jävlig dag.

Så idag var jag inställd på att ha trevligt med min son. Istället blev jag torterad av en ung man i tjugo minuter, fick betala nästan 800:- för det hela och fick med mig en remiss som utlovade en betydligt mer långdragen session för det facila priset 3.000:- (pengar jag hade kunnat lägga på ett objektiv) Jävla visdomständer alltså, kan man inte medicinera tidigt så dem aldrig sticker upp?

"Det här kommer göra ont." sa han, och fortsatte: "Höj näven om jag skall sluta."

Lät rätt komiskt när man tänker på det. 

Nåja, här är en svada bilder från helgen och förra veckan - vårteckan och pippfåglar. För er som sitter och ruttnar på div kontor så föreligger ju viss risk att missa både körsbärsblom och skilla.

körsbärsblommningen är bland det vackraste jag vet

rätt fint, det måste ju börja nånstans...

We come in peace - det mesta svenska vårtecknet

Högalids kyrkbacke

testade nya tele:t lite på landet.

close up, lite överskärpt kanske...

pip pip pip...klicka på bilderna...det blir ju pyttesmå. ska nog flytta bloggen.

Kul med kommentarer på föregående inlägg. Även om jag kan se på statistiken att många läser så är det alltid skoj med ett livstecken då och då.

i lurarna just nu, aktuell vårmusik, snö som smälter, solen gassar:

men det kan vara en av de sämsta videos som någonsin producerats....

Killing me...

den här bilden är inte tagen idag.

Ivar, oh Ivar. Idag fick du mig nästan att börja gråta. Så jobbig var du. Maken till skrik och gnäll har jag aldrig varit med om.

Och eftersom det var så jobbigt att gnälla så somnade du ett par timmar tidigare än vanligt så att vi båda nu måste upp 05:00 också. Jag undrar just vad du tänkt ut för tema för morgondagen. Jag har inte bokat någon dejt som du kan få mig att ställa in.

Nu har jag flytt till ett café med min älskade mac för att få lite s.k egen tid. Jag sitter med lite brittisk doom-metal i lurarna och känner mig redan lite skönare.

Dagens låt:

Lite svensk post-döds-doom-pop eller vad man skall kalla det. Lätt deppig rock med lite tool-vibbar kanske. Sjukt jäkla superbra är det i alla fall. Ni som tycker jag brukar posta oväsen skall lätt lyssna idag. Den här gillar ni. Kanske.

morgon stund har guld i ...

Så här gulligt brukar det börja...men ibland är det ren terror som följer. 

Den första vågen kan man bota med gröt. MYCKET gröt, och det snabbt. Har man tur så slutar det där och allt är frid och fröjd nån timma innan det är dags att somna om. Men ibland, som idag, så avslutas gröten med gråt o gnäll, mammas avfärd ges närmast monstruöst dramatiska proportioner och så fortsätter det tills han somnar om. Håll tummarna för mig att han vaknar på rätt sida om en stund, jag har en lunchdate jag ogärna vill avblåsa.

oj, höll på att glömma...

..Ivar gick två steg idag. Själv. 

Jag tror inte han märkte något, men ändå. Han var nära att gå själv för två månader sen, men nu är han rätt ointresserad tyvärr. Fortsättning följer.

mat, igen. Bacon närmare bestämt...

LCHF är min grej. Gjorde ett test. Fuskade lite för att inte få skämmigt resultat. 

Created by Recipe Star

Sen har jag ju en av mina favoritbloggar som tidigare postat en bild på "baconaisse" vilket jag skrattat förtjust åt. Totalt osmakligt (men jag skulle garanterat smaka på den) Det är alltså en sorts mayo som är smaksatt med bacon. (utan spår av bacon, såklart) Och härom dagen såg jag till min stora lycka en burk på ett cafe i stan. Den hade dock stått framme såpass länge att ägaren avrådde mig att smaka på den. Han var chockad att någon hade öppnat den, han hade ställt fram den "på skämt".

rätt snygg burk, ju

Nu har ju även Leffe Pagrotsky råkat på en i det redan legendariska klippet om socialistiska Sverige.

Återkommer i frågan när jag provsmakat, eller ännu hellre, skaffat en burk. Om någon vet var jag kan hitta den så skriv i kommentarsfältet tack. (som ni inte sliter så mycket på...) Har dock lagt en beställning hos min korre i San Fransisco.

Jag minns även en krog i London som serverade en "secret sauce" till sina burgare. Och det var; Smält cheddar, grädde och bakonbitar. Det var inte så svårt att knäcka de ingredienserna. Det var precis så gott som man kan vänta sig bakis efter en hård klubbkväll. (åh svunna tid)

Ivar har ännu inte fått bacon. Kebab har han som sagt dock smakat i små mängder. Men allt har sin tid. Fram tills han kan tänka själv har jag en ambition att ge honom allsidig kost. Han har f.ö haft så hög feber att vi var på god väg till akuten med honom.  Så det har varit tunt med material från hans sida till bloggen. Trodde inte jag kunde frambringa sådan empati för en levande varelse. Det finns hopp.

När man skriver om fläsk så måste man lyssna på Pig Destroyer, varsågoda.

Men eftersom jag blev nostalgisk när jag tänkte på londons klubbscen 97 så blir det DrumnBass-bonus idag.