KEBAB. KEBAB. KEBAB.

Det är lite sjukt, men jag tycker faktiskt till och med ordet är lite...vackert. Kebab.

Om man sen sätter till det lite osnyggt klingande suffixet "-Buffé" så kombinerar man det vulgära med det vackra. Kanske rentav det dekadenta (vissa kommer tycka jag har fel här) 

Folkets KebabBuffé.  (i normala fall särskrivet, såklart) På hornsgatan är så bra att jag ibland dagdrömmer om att starta en kebabblogg. Att Det dessutom är FOLKETS kebab med en röd skylt gör att man känner sig solidarisk när man äter där. Att själv få komponera min kebab har länge varit en dröm. Och nu har jag det bara ett par kvarter bort. Det är lika underbart varje gång att själv få sleva på såsen, lägga på hur många feferoni man vill. Och så vidare...

Min svåger, som jag ibland haft som sällskap under dessa proteinstinna orgier blev lätt tårögd en gång vi var där. Han förstår. Han har den där kött-blicken. Det är en blick som bara sanna kebabälskare har.  Jag såg den ofta i Eskilstuna då jag pluggade där. Blicken. Hörde hur andhämtningen accelererade vid åsynen av hur såserna blandades över köttet och blötte ner stripsen. Där var kebabälskaren en viktig person, en nyckelperson. 

I elitistiska stockholm skall folk äta nåt rättvisemärkt gryn man aldrig hört talas om och än mindre får tag i utan att vallfärda till nån kofta i gamla stan. 

En av mina äldsta vänner, tillika kebabälskare sa en gång att när han dog skulle han vilja göra det medan han; (simultant) sket, låg med en fager dam och tog den sista tuggan på en kebab med pita från Masters i hötorgshallen. Jag förstår honom.

Gulddrake? tsss... där snackar vi gott betyg.  Och alla som tagit den sista tuggan på en kebab där vet bättre. Det är njutning och separationsångest i en ömsint symbios så känslostark att jag hade  skrivit en sonat till upplevelsen om jag haft förmågan. 

Ivar fick sin första tugga kebab just där. Där min bror en gång invigde mig och där jag invigde flera idag hängivna. Ivar hade dock bara två tänder, och efter en halvtimmes förnöjsamt tuggande så ramlade kebabbiten ut ur hans lilla mun och jag insåg att tiden inte var mogen. 

 090405 åt han kebab med god aptit för första gången. Falafel slank ner också. 

Bilder säger mer än tusen ord. Igår från Folkets.

Ivar ser förväntansfull ut...ingen kebab till honom denna dag dock

Ivar får en puss av Morbror Mats. 

Ett ömsint porträtt av en kebab tallrik (särksrivs alltid) klicka för att förstora

Med detta vill jag önska en trevlig valborg och 1:a maj. 

Extra kärlek till alla er som jag njutit kebab med under alla år.

1:a Maj förpliktigar ju lite i musikvalet. NAZI PUNKS FUCK OFF!!!

(en speciell låt för mig, till vilken jag kraschade pappas bil på min 20årsdag. Fortfarande lika bra 13 år senare)

originalet:

en dag i helvetet.

Titta noga på den här bilden.



Såhär ser det ut hemma hos oss. Det har det mer eller mindre gjort i två år. Men just nu är vi mitt uppe i en rokad och det är värre än någonsin. Gissa om det är praktiskt att ha en klåfingrig liten ettåring som far omkring i ett sånt rum.

En normal dag så fixar jag iordning allt så det är klart att sticka medan Ivar sover sin förmiddagslur. Men om, som under natten till idag, Ivar vaknar 02:30 och skall skrika, leka och dricka välling ett par timmar och sen sovandes leverera sparkar i pappas ansikte - då frestas jag att ta igen lite sömn på förmiddagen.

Så blev det imorse. Inget förberett alls. Och eftersom jag inte hunnit iväg och badat med Ivar på länge och det var molnigt så bestämde jag mig för att vi skulle till liljeholmsbadet.  Så en knapp timme gick sen åt att hitta Ivars badbyxor. Under tiden rev Ivar sönder en atlas, tömde linnéskåpet på golvet och var allmänt missnöjd.

När vi väl kommit iväg, typ halvvägs,så drabbades pappa Viktor av "stängde-jag-verkligen-av-gasen-nojjan" och vände hem igen. (den är välgrundad f.ö och inte av neurotisk karaktär)
Idag var den såklart avstängd. Nästan så man blir besviken när man vänder hem i onödan, helt sjukt.

SÅ, till slut kommer vi fram till förunderligt trevliga Liljeholmsbadet. Ett otroligt mysigt ställe. Men redan i duschen blir Ivar lite sned. Men eftersom han älskar att bada (trodde jag) så håller jag ångan uppe och sprintar iväg till bassängen för att sänka ner mitt blekfeta lekamen med Ivar i famnen. Dagens flopp. Ivar blir förkrossad.

Känslan av att under mycket om och men ha packat, kommit iväg, BLÖTT NER SIG och efter en minut inse att det är dags att gå igen är oslagbar.

FY FAN.

Alla som försökt byta om på en trång yta, dyngsur med en liten bebis i samma skick vet att det är ganska roddigt. Att göra det med en liten kille som skriker koleriskt är riktigt drygt. Det jävliga är att Liljeholmsbadet inte har omklädningsrum i vanlig bemärkelse utan bara ett draperi som skyler. Man är således i simhallen när man byter om. Så stressfaktorn att inte en själ i hallen kunde höra sina egna tankar, än mindre simskolan höra sin fröken, kan man lägga till misären jag genomled.

Inga bilder knäpptes som ni kanske förstår...ledsen för det.

Fördelen med en sådan start på dagen är att det kan omöjligen bli sämre. Så när vi kom ut var både jag och Ivar på gott humör och en faktiskt superb "kingston-sallad" på Strand gjorde oss båda riktigt glada.

Nya friska tag imorgon. 

arg dag, arg musik, varsågod.

sjukt snygg video. eller annorlunda för genren i alla fall.

Äcccklllliiggt!

Hej trogna läsare.

Att jag varit kass på att uppdatera har många orsaker, främst styrelsemöten i brf:en, barnkalas och bakfylla. Men även på att andra viktiga bloggar ibland trollbinder mig. Återkommer till vilken längre ner...

I somras, när vi skulle grilla majskolvar så hade vi lyckats bära hem denna skönhet. . 

KLICKA för att förstora, det ser inte nice ut.

Det skapade en hel del äckel och ramaskrin, föga anade jag att det faktiskt säljas på burk, som delikatess!!!

Muuuums. 

Sjukt kul o lära sig saker så här långt i efterhand, kul också att jag tog lite bilder på "det". Men låt mig säga såhär; nästa gång jag råkar ut för en majskolv som ser ut som ovan så kommer jag inte äta det. Jag kommer däremot i utförliga ordalag berätta för sällskapet att det rör sig om en delikatess i mexiko och att de borde smaka. Och ingen kommer tro mig. Var det någon av er som visste om detta? Jag trodde det var vi carnivorer som hade de äckligaste fasonerna vad gäller mat. Men detta tar priset.

Tack till Mattias för tipset. 

Eftersom denna utsökta delikatess säljs i mexico så blir det mexar-music idag.

Det är kanske inte superbra. Men Shane Embury på bas gör det oumbärligt.

Vidvinkel...

...har jag ingen vettig för tillfället, vill någon skicka mig en present för mitt hårda arbete med denna bloggen så går det såklart bra. 

Tills dess så kör jag med vad jag har. Blir oftast mer roligt än bra när det är snabba ryck. Och eftersom man kommer så nära så kommer verkligen UV-filtret till användning. (Konstant närkontakt med fingrar och naglar.)

"Där stack elaka sjuksytern mig."

Såhär glad blir man när man, efter ett års ihärdiga försök, får kladda på frontlinsen...

Här började han slå hårt med handflatan på objektivet så jag var tvungen att retirera. Han hade även snärjt kameraremmen.

Blir lite crazy när optiken inte pallar en riktig sensor, men jag tycker det är lite cool. 

PS...

Detta finns att läsa om den mystiska ordkombination som en söt yngling jag såg hade tryckt på tröjan...

"Loyalty Honour Silence"

L.H.S' is an acronym for a street gang in the Maples section of Winnipeg and in Thompson, Manitoba, Canada.

Loyalty, Honour and Silence are the creed and motto of this street level crime syndicate, although their activities are not restricted to the proliferation of narcotics alone.

Members have been linked to an array of offences including Fraud and extortion. Unlike other gangs, this gang is not restricted to any one ethnicity and was solely formed for the purpose of gaining large profit through the proceeds of crime. Some members have been known to sport articles of clothing baring the letters LHS, but this gang does not have an official color.

Frågan är om hans morsa hade varit i kontakt med en nyligen uppstartad svensk avdelning för det gänget. Det är ju inte det vanliga att kriminella grupper säljer sina profilkläder till kreti och pleti direkt...mystiken tätnar...

Tack till min trogna läsare Maia för research.

warface

Ivar har ett jäkligt skönt face han kör med när han busar eller bara är väldigt angelägen att göra något. (oklart vad.) Till detta kör han ett grymtande ljud, och andas genom näsan. Han började efter att ha lärt sig från sin kompis Gustav. Eftersom han är världens gulligaste lille kille så är det lite uppfriskande när han försöker skrämmas...








assoccierade till det här såklart...


eller det här...

Som jag befarade...

...efter två inlägg om musik jag gillar har jag tappat 50% av läsarna. Ska skärpa mig.

Igår var jag och Ivar på BVC för ettårskontroll. Han fick två sprutor och visade sitt mest förtvivlade ansikte.  Nu ligger han och har feber och gnäller precis som brukligt är efter vaccin. På bilden nedan så testar han sin polare Augusts polisbil.

"Nej, Ivar. En sån får du inte"  Jo  tjena.

Slätar över den senaste tidens metal-överdos med, vad jag tycker, internets ROLIGASTE klipp. Och det är inte ens en film, utan bara ljudupptagning...om någon har den som "rent" ljudklipp så tipsa mig gärna. varsågoda.

Tack tack!

En sprudlande glad Ivar tackar Tina, Familjen Ahlberg , Kusin Eira, m.fl för fina gratulationer på bemärkelsedagen!

ord räcker inte till....

Här kommer nu den efterlängtade texten om gårdagens spelning. Ledsen att den dröjt ett par timmar... ;-)

Jag har sett många band i mina dagar. Både mjuka och hårda. (mest hårda förståss)

Många gånger har jag trots att jag egentligen borde vetat bättre gått och kollat in gamla hjältar med mycket högt ställda förväntningar. På senaste tiden har det varit Slayer och Judas Priest som gjort mig djupt besviken. 

Men igår var det annorlunda. Under de dryga 20 år jag lyssnat på metal har det alltid handlat om att föra genren framåt, bryta ny mark, spela - snabbare, hårdare, mer tekniskt eller vara ondast. Band som tidiga Metallica, Celtic Frost, Deicide, Atheist, Confessor, Cynic, Meshuggah, Napalm Death, Brutal Truth och inte minst The Berzerker har varit nyckelspelare. Men även luttrade metalfreaks börjar nu inse att gränsen är nådd. Om ni scrollar ner till exempelvis Rotten Soundklippet så inser vem som helst att snabbare går det inte att spela. Omöjligt. Och har man lyssnat på Nile, Atheist eller Meshuggah så inser man också att det är helt poänglöst att försöka göra mer teknisk musik. Det svänger inte, det blir inte tillräckligt aggressivt. Här kommer Satyricon in i bilden. De har gjort det som många fler borde gjort för länge sen. De har tagit ett steg tillbaka och börjat fokusera på det viktiga. Låtarna. Göra grejer som svänger. Inte snabbast, inte hårdast - bara bäst.

Så med den känslan i magen tillsammans med lite JD, några bärs och en svettig hamburgare så begav jag mig med min kära systerson Christoffer till Fryshuset igår för att kolla in deras spelning. Redan under första ackordet fick jag gåshud. Ljudet var perfekt. Sen kunde vi bara konstatera att ALLT var perfekt. Det var den i särklass bästa konsert jag skådat. Satyr (sångaren) har utstrålning som få, snackade norska mellan låtarna och körde lagom mycket allsång. Frost, trummisen, är nog det tightaste som suttit på en pall. Setlisten var klockren. Höjdpunkten för mig var nog tokmörka To the mountains även om K.I.N.G och Fuel for hatred slog som en slägga i magen. Det svinsnabba äldre materialet funkade grymt bra, men det var kul att fokus låg på svänget. Trägen vinner. Såhär höga förväntningar har jag aldrig haft. Och aldrig har jag varit så tillfreds med en spelning.

Ivars första födelsedag kunde inte varit mer lyckad. 

Uppdaterar med bilder när jag får dem...

videon regisserad Jonas Åkerlund om jag inte missminner mig...

Satyricon

Eftersom de flesta av er är lika musikaliskt trångsynta som Germund Stenhag så skall vi idag ha lite nordisk musikskola.

Kan ni låtsas gilla The Hives och de därna Glasvegas kan ni lika gärna låtsas gilla detta:

Ikväll skall jag göra grova avsteg från min lågkolhydratkost, ladda med öl och hedra min vackra son på hans födelsedag genom att jämte massa svarthåriga rockers hänga på fryshuset till tonerna av norsk, mörk metal. Imorgon kommer ni få ta del av en utförlig recension. Jag vet, ni sitter som på nålar.

Om ni vill att jag ringer er från konserten och håller mobilen mot en högtalare så skriv in ert nummer i kommentarsfältet. (Mattias, dig ringer jag oavsett)

Ivar ett år!

Idag är det ett år sen den där kvällen jag baxade in Annika (och en hel del annat)  i en taxi och uttalade orden jag då hade fantiserat om i flera månader. "SöS tack, förlossningen." 

Knappt 12 timmar senare ploppade Ivar ut. Nu har ett år gått. Det har gått fort, och ändå känns det som så sjukt länge sen han inte fanns. Hur våra liv såg ut utan en person som hela tiden kan riva upp tillvaron på ett eller annat vis kan jag inte ens minnas. Jag tror många känner igen sig i det. 

en liten bildsvit från hans första år.

Har tyvärr lite problem med att min tills nyligen så generösa granne plötsligt inte verkar vilja låta mig tanka upp bilder som jag vill..de hamnar lite huller o buller. Lev med det.

Ikväll skall jag fira med att gå Satyricon på fryshuset. Ivar får tyvärr inte följa med.

HAIR

Satt och browsade lite gamla bilder och hittade den här.




Tycker det är genialt. Killarna tillhörde samma sällskap och verkade ha nån sorts yin och yang-relation. De hade i princip inverterade frisyrer. Gentemot varandra liksom. Jag tycker en klassisk clown-flint är rätt glassigt. Jag blev så inspirerad att jag försåg Ivar med en ny frisyr. Eftersom det är lite svalt ute så valde jag den andra varianten.





Själv har jag ju sagt att jag inte skall klippa mig innan jag är klar med pappaledigheten. Jag har inte rakat mig heller. Men jag börjar faktiskt se ut som en kompost så lite avskäggning blir det nog snart.

eftersom Ivar (på bilden ovan) ser ut som Away i Voivod så blir det således Voivod som står för den musikaliska dosen här idag.

Dragon House pt 1.

Detta blir mitt första inlägg om min favoritkrog numero uno.

Alldeles nyss satt jag där med min iskalla Asahi och väntade på min trefärgade kyckling och frasiga biff som skulle bäras hem.
Sitter där och stirrar på alla gäster. Som vanligt är det en salig röra och jag blir alltid extremt nyfiken på vilka alla är. Det inträffar aldrig på Judit och Bertil eller liknande hak eftersom man där vet vilka alla är utan att ens se efter. Men på dragon House är det ALLTID någon eller något speciellt man lägger märke till.

Så, när jag sitter där med helgens första (ni vet hur god den är) kalla så kommer en ung kille, kanske 13-14 år gammal och ställer sig brevid mig och försöker nå uppmärksamhet hos någon av de tre servitörer som står bakom baren. Eftersom servicegraden på ovan nämnda hak är minst lika exotisk som maten så hjälper jag till slut grabben genom att ropa på någon som kan hjälpa honom. Då vänder han sig lite mot mig. Han är rödlätt, ser snäll ut. Han har svarta Jeans och en svart T-shirt som är tryckt med orden:

LOJALITET

HEDER

TYSTNAD

inget mer. Ingen bild eller nåt på ryggen. Så jag frågar honom.

-"Vad betyder den där T-shirten?"

Han svarar

-"jag vet inte, min mamma har köpt den åt mig."

Sen fick han sitt vatten och lommade iväg.
Jag KAN inte sluta tänka på vad det kan vara för något. Låter som något kriminellt. Eller som något nån elitsoldat eller fallskärmsjägare har som motto. Men mest låter det så sjuukt kriminellt. Men det fanns liksom inget annat. Och hans mamma har köpt den. Nån som vet? Jag har försökt göra det man alltid gör såfort man tänker på något mer än 10 sekunder, dvs googlat. Men hittar inget. Lojalitet och heder kunde vara vilket scoutkompani som helst. Men tystnad?

Maten var såklart grymt bra. Återkommer till det.

Ivar har idag varit helt bananas.
Men det kan ha att göra med att jag stick i stäv mot allt jag lovat (here we go again) fann mig själv, stående i björns trädgård, omgiven av missbrukare, matandes Ivar med Pölsemannen-korv. Fyfan vilket lågvattenmärke som pappa.




Det beteendet förklaras med bilden ovan. Där ses Ivar med sina fyra olika varianter på lunch som han just vägrat äta tidigare samma dag. klicka för att förstora.

Nåja, imorgon är den första dagen på resten av mitt liv. Då skall jag och mitt nya stora fina objektiv ut på stan. Ivar skall slippa mig några timmar.

Dagens låt, detta är bara så sinnesjukt bra.



Desultory´s "forever gone" var den första dödsdemo jag köpte. (och en av de bästa) låter lite som LG på sången på detta spår...

Ivars nya tänder...

...har inte direkt givit uppslag till varken bra bilder eller en dräglig tillvaro. 

Grabben är arg, gnällig och har feber. 

Korta stunder är han dock sitt vanliga gulliga jag. 

såhär glad blev han när Irma, 3 år förbarmade sig och lekte med honom en stund

Här hjälpte han mig att packa upp smutstvätten jag just orkat plocka ihop. klicka för att förstora.

dagens låt, Rotten Sound. Bäst just nu, ge det en chans, eller tio.

en till bebis på väg...

Nikon AF-S 70-200/2,8G IF-ED VR vikt: 1470 gram. mmmmmmm.... måste firas.

vab, typ...

I natt trodde jag att jag skulle bli helt galen. Ivar vaknade 22.00 och höll igång till 01.30. Sen somnade han. Och sov i fem minuter. Sen for han omkring i sängen och sparkade mig gul och blå, hela tiden halvsovandes. Själv har jag svårt att sova när jag får en fot i ansiktet...Men det visade sig ju att stackarn har feber. Nu har han legat på mig som på bilden hela förmiddagen och dregglat. Jag har bytt T-shirt tre gånger. Tänderna brister som knoppar om våren i hans lilla mun. Vilket torde förklara att han dessutom vägrar äta. Nån som är sugen på att ta över ikväll? En febrig liten kille som sovit hela dagen men inte ätit alls? Blir nog några refills på vällingen ikväll...



UPDATE

Ett par timmar och lite alvedon senare så var han dock sitt vanliga jag igen...

Det som göms i snö...

Att dela hem med en liten person som river och sliter i ALLT som inte är väggfast har sina sidor.  Oftast skapar det arbete i form av städning eller diverse livräddningsaktioner från lösningsmedel, eluttag eller vassa saker. Eller tvärtom, att man vill rädda sin älskade kamera, dator eller limiterade Brutal Truth 7" från att först lösas upp i rikligt med saliv för att sedan knycklas ihop eller krossas. 

Men häromdagen när Ivar rensade bokhyllan så hittade han en guldklimp jag totalt glömt bort att jag ägde.

klicka på bilden för att se skönheten i grafisk form när den är som bäst.

Nu har jag ju gasspis och så, men micron går ju på elektricitet...

I boken, som är utgiven av Föreningen för elektricitetens rationella användning står bl.a att man skall försäkra sig om att eventuell svamp som tillagas med elspis verkligen är ätlig innan husmodern fortskrider med arbetet...

Recepten är underbara. "studentsill", exempelvis beskriver hur man rensar feta saltsillar. Undrar hur många studenter som gjort det sista decenniet?

Även Ivar var nöjd med fyndet, tyvärr slutade den här fotosessionen med en faceplant sekunden efter då Ivar inte riktigt lärt sig att klättra neråt.

ps. kul o se att alla besökarna är tillbaka efter påskhelgen..vilka är ni?

ps 2. Höll på att glömma! Dagens musik... Håll till godo. Vi kör mat-tema. och ett bonustrack.

Macabre är bara för svincoola. Har en vinyl med dem och har aldrig lyckats lura ut om den skall gå på 45 eller 33rpm. (står inte på) Men det verkar som om den är så snabb som jag knappt vågat tro nu när jag checkar dem på nätet. Jizzez vad han kan smattra baskaggar...

blåst av en norrlänning på skansen...

anonym bandit, fotograferad i smyg av wallraffande UT.

Med risk för att bli lynchad av söders lappar så kommer jag här presentera en teori som jag faktiskt fått visst stöd i. Och det är den om vissa (många) norrlänningars skrupelfria girighet.

Så fort man kommer i kontakt med norrländsk mat (vilket enligt dem själva är allt som är "vilt", gärna kallat "wild") så kostar det skjortan.

Långfredagen tillbringades i goda vänners lag på skansen. Vi hamnade såklart på mattorget och skulle skaffa något att äta. Norrlänningarnas plejs lurade mig med skönskrivna ord om renskav och rådjurskött. Jag föll för en tunnbrödsrulle fylld med renskav, älgdito och rådjurskött. Låter väl hur bra som helst. Kön var lång, svettig och långsam. När jag kom fram så såg jag att de hade gjort exempelportioner som man kunde se för att veta vad man skulle beställa. Praktiskt att peka på för turister också. När jag väl stod där så tvekade jag, men pallade inte gå ur kön. Det såg nämligen jävligt snålt ut. Mest som en rulle full med potatis och toppad med lite köttskrap och majonäs.

Men den såg i alla fall stor ut. Ändå blev jag inte ett skit förvånad när det jag fick i handen var c:a en tredjedel så stort som exemplet. Jag suckade djupt och lommade iväg. Eftersom jag inte äter potatis (den var ämnad åt Ivar) så var min måltid slut på ungefär en sekund. Och det smakade skit. EN tugga kött. 70 spänn. A satisfying meal eller nåt liknande stod skrivet på turistmenyn. Jag ville bara be alla turister om ursäkt å det svenska kökets vägnar. Fy fan.

Strax efter att skojaren på bilden rippat mig på sjuttio surt, av försäkringskassan förvärvade riksdaler, och jag spydde min galla och delade med mig av mina teorier över detta så sa en klok man till mig: Ja, de tycker det är så jävla exotiskt.

Touché.

Ett annat exempel var den jävla "slowfood-vagnen" som stod på slussen tidigare. Trots att köerna ringlade långa till den prisvärda strömmingen mittemot så fattade aldrig snusmumrikarna vad de gjorde för fel -  ingen nämligen handlade av dem. Men jag kan avslöja det. En näve vattnig renskav eller suovas med lika vattnig potatismos kostade samma pengar som en finlunch på gondolens bakficka. bortsett från att dryck och bröd ingick i bakfickans lurre. I "slowfood-vagnen" kunde man köpa en tetra "JOKK tranbär" (än en gång försöker man slå mynt av det exotiska och vilda norrland, där nämnda bär dessutom är ovanligt) dvs tranbärssaft med 8% tranbär. för dyra pengar. Och maten på en papperstallrik. Testa och ät något som är riktigt vattnigt på en papperstallrik. Det suger.

Den enda gång i modern tid som traditionell norrländsk mat smakat vettigt så fick jag den serverad av en engelsman. Vart är Sverige på väg?

Om de inte försöker råna mig så gnäller de över att det bor vargar och björnar i skogen.

Och om man som stockholmare skojjar om det så får man höra att man inte vet hur läskigt det är med "gråben" runt knuten. Jag kan LOVA, jag skulle gärna byta ut varenda pitbull som stryker omkring med tvivelaktiga hussar och mattar på söder mot en hel vargflock, any day.

Men även om de oftast är lite självgoda och giriga (vissa) så är de nästan utan undantag mycket trevliga (norrlänningarna alltså, inte Pitbullhundarna).  Att bli blåst av någon med ett vindpinat leende är bättre än att bli blåst av en sur taxichaffis.

Jag borde söka hjälp som blir såhär upprörd av en tunnbrödsrulle...

ingen musik idag...

Lite påsk

På väg till förorten för lite påskfirande. 

Pappas gamla hoods f.ö. 

Ivar halvovandes hos sin Kusin Jennifer.

Nybadad i soffan, sitter och kniper med tårna.

Nattskott.

Lät nästan som nackskott. Den här bilden tog jag på väg hem från kontoret en natt jag jobbat sent.



I like it. Ska dit nån gång med stativ och göra det ordentligt. 

Ground Level

Enligt en före detta kollega till mig så finns det ett enda ålderstecken värt att känna till.
Och det gäller att vara uppmärksam. Det är nämligen så att man förr eller senare passerar gränsen. Och sen finns det ingen återvändo. 

Jag talar om "uff:et"

När du knutit skorna och reser dig upp och samtidigt säger/stönar "UOUF!" med en djup suck. (gärna följt av en överdriven inandning) Då börjar åldern göra sig påmind. Samma sak gäller såklart om man frustar som en säl efter att ha plockat upp något, hjälpt sitt barn eller skruvat/fixat på golvet eller marken. Någon som känner sig träffad?

Som jag själv tidigare varit inne på så kämpar jag mot min dumplinglika kropp allt som bäst. Men flera gånger om dagen så ger jag ifrån mig de där ljuden. (som blir värre om man har snäva jeans som hindrar rörelsen). Så vad göra? Självklart skall man göra det oftare. Inte knyta skorna, men böja på benen. Benböj, typ.

Så ikväll begav jag mig tlll world Class för lite benexercis. Men när jag såg att Yoga-killen vars pass skulle börja bara hade en tjej närvarande så drabbades jag av nån sorts empati (jag vet, helt sjukt) och gick dit. Och det var så sjukt bra. Jag tror faktiskt att jag aldrig uff:at så mycket på 5 år som jag gjorde under min timmeslånga poweryogasession ikväll. Och jag har ändå "yoga:t" en del förr...Får se hur kaxig jag är imorgon. 

Klockrena relevanta bilder för att illustrera mina olika komplex saknas därför blir dagens bild den översta i högen. Idag gästspelar Björn Hedensjö som fotograf som förevigade undetecknad läsandes "le petit Canard" (den lilla ankan för de obildade) för hans son John och Ivar. John är Ivars bästa kompis. Det måste han vara. Lär återkomma till det.

fr vänster till höger. John, Viktor och Ivar. 

Såg just på nyheterna att den lagligt och nedladdade musiken ökat med 100%. Underbart. Själv firade jag Ipred-lagen med att köpa på mig lite plattor igår. Ett Smakprov nedan. Stöd Musikerna ni gillar. Betala för musiken! 

Glad Påsk på er. 

Söders Änglar, finns dom?

Enligt vissa.
Häromdagen träffade jag en dam med rullator. Hon hade satt sig brevid mig på en parkbänk där jag satt och läste svenska dagbladet och solade medan Ivar sov sin eftermiddagslur. Pappaledigheten bjuder på en hel del nya möten. Folk öppnar sig på ett annat sätt, och andra, nya människotyper öppnar sig på ett annat sätt än förr. I alla fall, denna dam satt föga överaskande och pratade om trygghet. Hon noterade att det minsann var två polisbussar i tanto (där fanns även ett hundratal påsklediga kids som drack folköl) men ingen där bänkalkisarna sitter, en bit bort.

Jag svarade att jag faktiskt tyckte farbro blå la krutet på rätt ställe eftersom a-laget knappast tänkte varken flytta sig eller sluta kröka på allmän plats. Det höll hon med om när hon tänkte efter. Men sen berättade hon att det fanns en sorts servicebilar som såg efter bänkalkisarna. Jag trodde hon syftade typ på frälsis eller socialen eller liknande. Men hon berättade att en organisation som heter "söders änglar" svänger förbi och ger dem mat, sprit, öl och cigaretter!!! Jag blev alldeles lång i ansiktet och frågade om detta verkligen kunde stämma. Hon svarade självsäkert att, jodå, så är det. Och det hela finansieras med insamlingar.

Jag måste säga att det är otroligt om det finns en förening med ideellt (?) arbetande som drivs med frivilliga bidrag där verksamheten går ut på att leverera alkohol till stadens tunga alkoholister. Och cigaretter. Men jodå, och Söders Änglar kallas de.

Glöm aldrig var ni läste det först.

När jag googlar så hittar jag nåt korplag som heter Söders Änglar. Men det verkar vara en skum verksamhet för ett korplag. Skulle snarare tro att de emellanåt tar ett par bärs själva. Fotbollslag säljer väl bingolotter för sin försörjning?

Killen på bilden har inget att göra med texten. Tror jag. Men han såg rätt nöjd ut för stunden.

Ivar sov rätt gott halva eftermiddagen eftersom han hade lekt hela dagen. Bara min son är såhär söt när han gungar. Idag började han på allvar att försöka gå själv dessutom. 

Träning. - Hoppas vassen växer hög i år.

När ivar låg i mammas mage så måste någon sorts länge efterlängtad hormon ha triggats i min sedan länge blekfeta kropp. Jag har hört att andra upplevt liknande saker.

Jag kände att Bebisen inte skulle få komma ut, se mig och tänka: Fy fan vilken sunkig farsa, han ser ju sjukt slapp ut."

SÅ jag tränade, och tränade. Jag kollade statistiken på world class och snittade 3.3 pass i veckan under det sista halvåret av graviditeten. Och jag var såpass inne i det att jag faktiskt gjorde armhävningar (!) på BB pga abstinens. De ni.

Idag har jag fått den här boken levererad.

Skratta och håna mig ni bara. Gör det. Bara workout-videon som fattas, eller hur?

Närå, men ärligt, hajja 30årskrisen på tjack när man köper paolo robertos träningsbok. Dessvärre är det väl förenligt med någon sorts mognad att dessutom stå för det? Planen är dock att köra enligt den när Ivar slaggar på förmiddagen. Det borde göra underverk för min hälsa. Jag trodde den ökade promenaddosen parat med att lyfta honom (Ivar, inte Paolo) 2569 ggr per dag skulle öka förbränningen en smula, men troligen har mina hyffsat regelbundna lunchpass bjudit mer ansträngning än att lyfta latte-armen och gå omkring med krökt rygg böjd som nån quasimodo över Ivar när han försöker dodga mig för att komma åt något slemmigt att stoppa i munnen.

Gympassen är ungefär lika många som förr, men inte riktigt ändå. Det är det som är retligt. Så där skall jag komplettera med boken. Så vad tycker jag om boken? När jag bläddrade igenom de första sidorna så kände jag mig inte så ball. Varken armhävningar eller upphopp har jag behövt instruktionsbok till förr, men andra halvan innehåller en del grejer som jag inte sett tidigare faktiskt. Dessutom så genomsyras boken av Paolos mycket ödmjuka attityd och det är ju lite kul. Sen är det olika "kvartarna" rätt smarta. Blir sjukt trött bara av att läsa om det. Imorgon skall jag börja. Idag var jag tvungen att blogga om det nämligen.

För er som själva har barn men inte vill betala varken gymkort eller paolo-bok så rekommenderar jag dessa övningar. Det är Gavin Mcinnes som är intstruktör. Och faktiskt, han delar mycket av Paolos ideer...

Även självförsvar kan man tydligen träna hemma med sina kids.

När man tränar skall man lyssna på nåt med bra träningspepp. Jag brukar köra House eller techno faktiskt. Men hellre Satyricon, K.I.N.G. Mäktig titel. Mäktigt spår.

När katten sover..

...så kan det se ut precis hur som helst...dessutom hittar fästmön kameran snabbare än mascaran.

ja, bilden är beskuren. Den högra halvan av valen var lite oskarp.

Lite trevlig musik av vakna till på bjuder jag på här:

Nikon rules.

Tycker jag. Tycker Ivar. Så är det. Vi lägger nästan lika mycket tid att kela med min D700 båda två. (för er som inte ser det direkt så äter han på kameraremmen till kameran som jag fotar honom med. Det kanske ni tycker är aptrist. Men nikon-fanatiker brukar gå igång på den här...)

Barn luktar alltid gott.

Det  är ju inte riktigt sant. Men bortsett från det som kommer ut ut små barn så luktar faktiskt själva barnet oftast gott.  Idag är det dock ändring på det.  Vi skall just se till att komma iväg och Ivar, som sitter i bara blöjan i köket o leker hittar glasinsamlingen. Inom ett par sekunder är hela barnet, inkl håret inkladdat med gamla ölslattar. En del av dem drack han också eftersom han sett hur pappa gillar att göra. 

Så om någon berättar om att de sett ett barnvagnsekipage på bussen som luktade gammal bänkalkis så var det oss dem såg.

till microsoft...

...Vill jag dedikera detta inlägg...

Vill du dela mina känslor och vad jag upplevde hela min "lediga" kväll igår så;

1. tryck på play på videoklippet. Sug in titeln, PURE HATRED - skruva upp ljudet.
2. Titta på bilden ovan.

Om någon mot förmodan är intresserad av varför min dagliga hatdos går till Microsoft så är det Vistas fantastiska bakåtkompatibilitet som jag fascineras av. Att formatera en hårddisk tog mig igår 3.5h (exkl själva formateringen). Tack Bill.