Om man sen sätter till det lite osnyggt klingande suffixet "-Buffé" så kombinerar man det vulgära med det vackra. Kanske rentav det dekadenta (vissa kommer tycka jag har fel här)
Folkets KebabBuffé. (i normala fall särskrivet, såklart) På hornsgatan är så bra att jag ibland dagdrömmer om att starta en kebabblogg. Att Det dessutom är FOLKETS kebab med en röd skylt gör att man känner sig solidarisk när man äter där. Att själv få komponera min kebab har länge varit en dröm. Och nu har jag det bara ett par kvarter bort. Det är lika underbart varje gång att själv få sleva på såsen, lägga på hur många feferoni man vill. Och så vidare...
Min svåger, som jag ibland haft som sällskap under dessa proteinstinna orgier blev lätt tårögd en gång vi var där. Han förstår. Han har den där kött-blicken. Det är en blick som bara sanna kebabälskare har. Jag såg den ofta i Eskilstuna då jag pluggade där. Blicken. Hörde hur andhämtningen accelererade vid åsynen av hur såserna blandades över köttet och blötte ner stripsen. Där var kebabälskaren en viktig person, en nyckelperson.
I elitistiska stockholm skall folk äta nåt rättvisemärkt gryn man aldrig hört talas om och än mindre får tag i utan att vallfärda till nån kofta i gamla stan.
En av mina äldsta vänner, tillika kebabälskare sa en gång att när han dog skulle han vilja göra det medan han; (simultant) sket, låg med en fager dam och tog den sista tuggan på en kebab med pita från Masters i hötorgshallen. Jag förstår honom.
Gulddrake? tsss... där snackar vi gott betyg. Och alla som tagit den sista tuggan på en kebab där vet bättre. Det är njutning och separationsångest i en ömsint symbios så känslostark att jag hade skrivit en sonat till upplevelsen om jag haft förmågan.
Ivar fick sin första tugga kebab just där. Där min bror en gång invigde mig och där jag invigde flera idag hängivna. Ivar hade dock bara två tänder, och efter en halvtimmes förnöjsamt tuggande så ramlade kebabbiten ut ur hans lilla mun och jag insåg att tiden inte var mogen.
090405 åt han kebab med god aptit för första gången. Falafel slank ner också.
Bilder säger mer än tusen ord. Igår från Folkets.
Ivar ser förväntansfull ut...ingen kebab till honom denna dag dock
Ivar får en puss av Morbror Mats.
Ett ömsint porträtt av en kebab tallrik (särksrivs alltid) klicka för att förstora
Med detta vill jag önska en trevlig valborg och 1:a maj.
Extra kärlek till alla er som jag njutit kebab med under alla år.
1:a Maj förpliktigar ju lite i musikvalet. NAZI PUNKS FUCK OFF!!!
(en speciell låt för mig, till vilken jag kraschade pappas bil på min 20årsdag. Fortfarande lika bra 13 år senare)
originalet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar