Så här gulligt brukar det börja...men ibland är det ren terror som följer.
Den första vågen kan man bota med gröt. MYCKET gröt, och det snabbt. Har man tur så slutar det där och allt är frid och fröjd nån timma innan det är dags att somna om. Men ibland, som idag, så avslutas gröten med gråt o gnäll, mammas avfärd ges närmast monstruöst dramatiska proportioner och så fortsätter det tills han somnar om. Håll tummarna för mig att han vaknar på rätt sida om en stund, jag har en lunchdate jag ogärna vill avblåsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar