The Sartorialist

the sartorialist är väl ändå modebloggarnas fader. Jag är inte mest insatt i ämnet direkt, men jag uppskattar verkligen den bloggen. Mycket bilder, fina bilder. Och, känns det som, människor som verkligen är snygga individer. När ovan nämnde bloggare var i STHLM och plåtade människor så häpnade man över hur pass coola individer han hittade. Annars är ju svenskar ofta sjukt snyggt men väldigt lika klädda, i ett internationellt perspektiv. Modefeber och andra har ju kopierat hans grej och springer runt på stan och tar bilder på modefreaks. Så varför ska inte jag göra desamma? Men jag tänkte göra det lite svårare för mig. Helt enkelt en "on-the-Street-mode" med min bloggs motto.

• pappaledig, med barnvagn
• Dödsmetall

Det måste vara alltså en välklädd pappa (eventuellt en mamma, för rättvisans skull) och det måste finnas en barnvagn och det måste finnas Dödsmetall. Detta är nog svårt att göra med dagliga uppdateringar, men jag lovar att inte fega ut när jag får chansen. Först ut är detta par som jag sprang på i veckan. Missade tyvärr namnet på snubben. 

klicka för att förstora.

Alltså, extrem musik har ju alltid handlat om att ge fingret till alla dem som inget förstår. Oavsett om det är Synth, Metal, Punk eller Hip Hop. Och själv har jag sprungit runt med en del lik på tröjorna. Den grövsta tröjan jag någonsin haft föreställde en get som våldtog en blond kvinna så blodet rann. Det var ett icke licensierat Black Sabbath-tryck. Men jag kan ärligt säga att jag inte förstod trycket föreställde. Jag var nämligen typ 8 år gammal och min bror hade hjälpt mig att fixa trycket på ett suspekt ställe i stan där man tog med en egen tröja och fick ett utvalt tryck på den för en billig penning. Jag ville bara ha något med blod på. 

Jag minns att vi skulle på en släktträff och att mor krävde att jag skulle ha vit skjorta och inte nån jäkla hårdrockströja. Men jag var slugare och drog bara tröjan över skjortan och mor skämdes ögonen ur sig då min fyraårige kusin noterade "flickan fina hår" på min tröja. Tröjan försvann strax efter det. Troligen kastade min mor den. Efter det, lite senare i livet har jag föredragit de mer klassiskt minimalistiska tröjorna med vitt logo-tryck på svart botten, även om jag vid en snabb tillbakablick haft totalt 5 tröjor med lik på. Men nu har jag nog inte riktigt ballar att ha för mycket splatter på mig helt enkelt. Jag tycker inte det är så jättesnyggt heller. Men löper man linan ut som den här killen skall man ha cred. Han har nästan fotografiskt tryck på en naken kvinna som tänker antasta ett lik. Och en kepa med Cannibal Corpse´s inte så lite stötande butchered at birth-tryck. Just såna motiv är ju typ hundra gånger mer provocerande om man drar vagn med dem. Snubben var dock lika trevlig som alla metallare brukar vara.

Även Cannibal Corpse lär var hysteriskt trevliga typer. Deras trummis skrev nyligen en krönika i Terrorizer Mag om sin kärlek till sin familj och naturen. Och det är nästan så man blir paff när man läser deras texter. Image som sagt. Gillar deras tidiga material. Urdöds.