Så mycket snö, så mycket hat. ..eller lär mig inte hur jag skall vara förälder.

Stor trafik till mina insomnade bloggar främst p.g.a mitt lilla bloggosfärdrama ang Chuck Schuldiner´s texter. Jag skrev en kanske onödigt spydig kommentar på en blogg och fick svar på tal minst sagt. Jag fick en hel hoper nya smeknamn (Mikael Stanne/Lars Winnerbäck, Bamse, Jöns, tattarjävel, "får sand i vaginan..").samt ett inlägg tillägnat mig, med egen "lånad" bild och allt. Min brorsa var stormförjust.

Vill väl egentligen inte gå i något svarstal på det mer än att kanske infoga att jag på sätt och vis håller med den avsedda andemeningen i inlägget jag jiddrade om. HUMAN är och förblir episk. Death var aldrig så feta innan och blev det heller aldrig igen senare.

Det var textanalysen som jag (jag är en geek jag vet) reagerade på. Kanske borde jag lägga min energi på annat...Min fästmö tycker det.

Lustigt nog sammanfaller detta med en händelse som för första gången på länge får mig att vilja skriva här.

Idag hände det. Jag fick ett "gott råd" av en total främling angående mitt sätt att vara med mot min son. Jag har hört andra berätta hur jävla rasande de blivit i liknande situationer men att den vrede jag kände i stunden fanns i mig (som allt som oftast är ganska vred) kändes lite kittlande.

Så här funkar det med våra dagisrutiner. Hämtar man Ivar vid 16.00 så är han tokhungrig. Vi brukar ge honom en banan att äta i vagnen/på bussen. Men om man, som idag, hämtar honom lite senare, typ 16.40, då har han redan fått eftermiddagsfrukt på dagis. Blodsockret ni vet.

Så idag när jag hämtade Ivar hade han just käkat ett äpple. Alltså, ingen banan skulle serveras.

(för er som har barn är det självklart, trycker man i ungen massa frukt vid 17.00 tiden så kommer den lille gynnaren inte äta middag). Eftersom vädret idag gjorde det totalt omöjligt att köra barnvagn så fick vi surt kliva på en knullfull 4:a. Ivar är inte alltför fötjust i att åka buss, ännu mindre när den är packad med folk, allra minst iförd overall and all the trimmings.

Han började knorra lite nästan direkt. Jag höll honom glad genom att leka tittut med hans nalle bakom ryggen och tyckte det hela gick galant. (här hade jag ju kunnat ge honom banan eller kex men ville hellre ha det triumfkortet hemma, när jag skulle laga middag, ni som har barn förstår) Allt gick bra till vi kommer till Hornstull. Där brukar han alltid flippa. Så jag bestämde att vi skulle gå av där för att gå sista hållplatsen. Precis när vi skall kliva av så uppenbarar sig en person på pricken lik Newman (addera 90kilo) i Seinfeld och säger:

-"Du borde ge lite banan eller nåt, för blodsockret."

Jag tittar upp och tänker en sekund. Är han irriterad på Ivar eller bara omtänksam? Omöjligt att avgöra även om hans tonfall (göteborgska) och uppsyn får mitt blod att sjuda.

-"Han har just käkat, tack ändå." svarar jag korthugget.

-"alltså, världens bästa pappa.." mumlar han surt.

-"Alltså, han är sur för han är varm, hatar bussar. Han åt ett äpple för 10 minuter sen" svarar jag. Som om jag hade nån skyldighet att uppge det för killen som troligen åt söders alla andra äpplen den dagen

Då kommer nådastöten.

-"Jamen du måste ju lära dig se barnet, läsa dess signaler!" säger den fule fan.

Här borde jag ha sagt:

-"Ja,och du borde lära dig läsa mina signaler när jag försöker få hem min son och måste konversera en ladugårdsvägg från Götlaborg som tycker jag skall ge min son socker så fort han gnäller, toppentips, tack". Men jag finner inte orden. Och dessutom ser han lite för knäpp ut för att jag skall våga skruva upp tonen.

istället hör jag mig själv säga:

-"DU, jag har jobbat med barn i tio år!" Vilket är lögn. Några dagisvikariat och ett par kollosomrar är allt jag har i CV:et. Men det var ett försök att säga: Håll din feta käft stängd.

-"Jamen så bra, då är du ju äldre än mig! säger han nu, ordentligt aggressiv.

Jag ignorerar honom och börjar gå. Märker att den fan är strax bakom ryggen och mumlar och uppenbarligen vill lära upp mig ytterligare. Denna 200kilos KOLOSS som tycker gnäll automatisk skall genrera sockermatning. Blodsockret, ni vet. (som jag f.ö inte förstår varför man skall mecka med hela tiden) Kan tro att han tycker det är bra knep. Undrar hur hans kids ser ut. Jävla nolla.

-"Lämna mig bara ifred, så blir det nog bra ska du se." Säger jag avmätt.

-"Ja, gå du hem och sätt dig..." hör jag hur han svär efter mig. Sätta mig? Undrar hur han tänkte avsluta den meningen? Han knallade knappast till Energiverket själv.

Jag går åt fel håll ett par meter, bara för att slippa gå åt samma håll. Och när jag hukar brevid Ivar så slår det mig att han mycket riktigt blev knäpptyst så fort vi klev av bussen.

Må alla jävla svinvirus och kräksjukebaciller i världen fästa på dina klibbiga slemhinnor! Jag avskyr dig.

Jag har egentligen slutat uppdatera den här bloggen, men eftersom trafiken peakade nu efter ovanstående så klistrade jag in det här också...nästan all trafik på den här bloggen består av bildsökningar på "kebabtallrik"

Vädret idag gör att musiken bara kan presenteras av Immortal.

Ivar och jag har flyttat.

Bloggen har flyttat, i alla fall tillsvidare.

Klicka vidare bitte, det kommer bli snyggare nu!

duckhunt.

varmt

Som ni kanske märkt har det varit rätt hett sista dagarna. Och torrt. Ivar hittade såklart den enda blöta platsen på hela söder häromdagen. Helgen och måndagen har såklart tillbringats på lite mysigare badplatser. Återkommer till det när jag retuscherat bilderna på undertecknad i badmundering. Ett digert jobb.

Ser lite miserabelt ut, men Ivar gillar den urbana känslan att bada i rännstenen...

Pestilence var grymma när det begav sig men aldrig några storfavoriter. Fetast var nog Defy your master även om Dehydrated passar sjukt bra idag. Hör kommer originalet och den nya tappningen....(ja, de har återförenats, för er som inte visste det.)

Originalet nedan.

The Sartorialist

the sartorialist är väl ändå modebloggarnas fader. Jag är inte mest insatt i ämnet direkt, men jag uppskattar verkligen den bloggen. Mycket bilder, fina bilder. Och, känns det som, människor som verkligen är snygga individer. När ovan nämnde bloggare var i STHLM och plåtade människor så häpnade man över hur pass coola individer han hittade. Annars är ju svenskar ofta sjukt snyggt men väldigt lika klädda, i ett internationellt perspektiv. Modefeber och andra har ju kopierat hans grej och springer runt på stan och tar bilder på modefreaks. Så varför ska inte jag göra desamma? Men jag tänkte göra det lite svårare för mig. Helt enkelt en "on-the-Street-mode" med min bloggs motto.

• pappaledig, med barnvagn
• Dödsmetall

Det måste vara alltså en välklädd pappa (eventuellt en mamma, för rättvisans skull) och det måste finnas en barnvagn och det måste finnas Dödsmetall. Detta är nog svårt att göra med dagliga uppdateringar, men jag lovar att inte fega ut när jag får chansen. Först ut är detta par som jag sprang på i veckan. Missade tyvärr namnet på snubben. 

klicka för att förstora.

Alltså, extrem musik har ju alltid handlat om att ge fingret till alla dem som inget förstår. Oavsett om det är Synth, Metal, Punk eller Hip Hop. Och själv har jag sprungit runt med en del lik på tröjorna. Den grövsta tröjan jag någonsin haft föreställde en get som våldtog en blond kvinna så blodet rann. Det var ett icke licensierat Black Sabbath-tryck. Men jag kan ärligt säga att jag inte förstod trycket föreställde. Jag var nämligen typ 8 år gammal och min bror hade hjälpt mig att fixa trycket på ett suspekt ställe i stan där man tog med en egen tröja och fick ett utvalt tryck på den för en billig penning. Jag ville bara ha något med blod på. 

Jag minns att vi skulle på en släktträff och att mor krävde att jag skulle ha vit skjorta och inte nån jäkla hårdrockströja. Men jag var slugare och drog bara tröjan över skjortan och mor skämdes ögonen ur sig då min fyraårige kusin noterade "flickan fina hår" på min tröja. Tröjan försvann strax efter det. Troligen kastade min mor den. Efter det, lite senare i livet har jag föredragit de mer klassiskt minimalistiska tröjorna med vitt logo-tryck på svart botten, även om jag vid en snabb tillbakablick haft totalt 5 tröjor med lik på. Men nu har jag nog inte riktigt ballar att ha för mycket splatter på mig helt enkelt. Jag tycker inte det är så jättesnyggt heller. Men löper man linan ut som den här killen skall man ha cred. Han har nästan fotografiskt tryck på en naken kvinna som tänker antasta ett lik. Och en kepa med Cannibal Corpse´s inte så lite stötande butchered at birth-tryck. Just såna motiv är ju typ hundra gånger mer provocerande om man drar vagn med dem. Snubben var dock lika trevlig som alla metallare brukar vara.

Även Cannibal Corpse lär var hysteriskt trevliga typer. Deras trummis skrev nyligen en krönika i Terrorizer Mag om sin kärlek till sin familj och naturen. Och det är nästan så man blir paff när man läser deras texter. Image som sagt. Gillar deras tidiga material. Urdöds.

Långholmen

Vadå, sitter ni och jobbar på dagarna? Såhär har jag det. 

Långholmens närhet var en stor anledning till att vi flyttade till vår lägenhet. Det är ungefär tre minuters promenad för mig och Ivar så är man där. Det kryllar av fina ställen; brofiket, Bellmanmuseét, gamla fängelset, kolonilotterna och massa gläntor att chilla i. Sen finns den där grusgropen där blommor och bin haft sina technofester.  

Ett ställe som bjuder på allt annat än kvalitet i mat eller varierad meny är Mors stuga & annex. (förstår inte riktigt namnet) Det drivs av en extremt  oinspirerad man som serverar ljummet automatkaffe och torra delicatobollar. 

Den Stora underhållningen står hans menyer för. Det är ju kanske lite lågt att sparka på folk som inte kan svenska, men när man skall vara lite turistvänlig och skriva på engelska så kan jag inte hålla mig. 

Wtf? Chicken grilled on a spit? Three balls of ice cream? Säger man verkligen BALLS om glass på engelska? sausage with bred?  Tunnyfish salad? 

Here you are? nice sea view? Lustigt att skriva det när man är på plats. Om man roterar 180 grader så ser man detta (nedan) , och visst är det fint. Men jag vill även slå ett slag för den ömsinta skyltdesignen med silvertejp och blekta bläckstråleutskrifter. 

Det sjuka är att jag inte vet om Grilled Chicken On Spit är gott, men jag kommer inte testa heller, inte när det presenterat som det är, och kaffet smakar rävpiss.

Eller jo, fan,  nu när jag tänker på det så kanske jag borde ge det en chans, bara för att. Jo, så får det bli.  Återkommer. 

När man ändå är på humör så slänger vi in en av Jonas Åkerlunds första (kanske den absolut första) musikvideos. Och även ni som i normala fall ignorerar musikklippen kan lugnt klicka. (det är inte så hårt)  Men det är stor underhållning. Det är faktiskt bra utan ljud också.

ps bra nyheter

Tack Amin!

Den här killen och hans kollega roade sig idag i totalt 15 minuter med att "öppna upp" mitt tandkött, ta bort lite käkben, borra lite,  och sen klyva min jävla visdomstand så den gick att ta bort. (och sen sy ihop rasket). 

Tre papp kostade det. Det gör att timtaxan hamnar på c:a 12.000:- om det inte är per påbörjad halvtimme förståss. Jag har ingen aning. Men någon vidare logik kan jag inte se. Sist var jag hos tandläkaren i 35 minuter och det kostade inte ens en tusing. Det enda jag vet är att jag inte resonerar som hos massören vad gäller arbete/tid idag. Men han var grym. Maken till proffs har jag aldrig stött på. Är ni sugna på lite vardagsedge så fixa en tid hos honom. Ni kommer inte bli besvikna. 

Och hur förbereder man sig bäst inför detta? Jag menar, efteråt får man inte äta eller dricka på 3 timmar. Och eftersom Ivar tar sin lilla tid var jag tvungen att äta klockan 10.00 och sen inte äta alls innan c:a 17.00. Jo, man äter 4 ägg, tre hela bratwurstar, ett halvt paket bacon. Och lite gurka. Till detta; Dijonaisse, BBQ-sås och tigersås. Gissa om man står sig på en frullen, nu är klockan snart halv sex när jag skriver detta och jag är inte i närheten av hungrig. Och om jag slår ut all den maten på en heldag så är det egentligen ganska lite.  Se där vilken nytta det gör att skippa kolhydraterna mer eller mindre totalt. 

Nu ligger jag på soffan och knaprar citodon och kan konstatera att den sabla bedövningen krupit upp i ögat (!)...i övrigt ruskigt skön på citodonet...närmaste dagarna kommer det kanske bli lite mer ambienta musikinslag faktiskt...

musikvalet idag har dock aldrig varit enklare. 

Ps. Hörde det sista gången han spelade det. I solnahallen på 86. Det ni.